Stina Eleonora

Trerätters på Public med Robert igår, super mysigt:)

Såg fotboll med Anna, Elin och några till, 0-1, inte bra på våran planerade vinnarsvit.. Men vi får räkna från seriestarten:)

Sitter och kämpar med induktionsbevis och diofantiska ekvationer.. Kan ju det redan, bara massa smådetaljer som man inte får glömma, men som är lätt att inte tänka på när man sitter på tentan, och det är just dessa som är tråkigast att plugga in!!!




Blev bäbis-sugen idag när jag var barnvakt ett litet tag åt Thereses lilla plutt Kaspian:) Drygt att man pluggar, för känns som att man vill ha jobb innan man börjar skaffa sånna sötisar själv, och dit är det typ 100 år!! Känns så nu iaf med matteboken framför mig..
Får utnyttja att jag har kompisar som ska få, så man kan låtsas lite ibland:) Men bara när dom inte gråter, eller skriker, eller bajsar...

Ännu en underbar helg, men nu känns kroppen inte lika bra som efter förra.Tre dagar med fotbollsmatcher, mys med brudarna, halvkass mat och dålig sömn på tunn madrass i ett svettluktande klassrum på en skola med larmande dörr känns det inte längre som att jag ska fylla 21 på lördag, utan snarare 121:P
Tur att det blev vinst i cupen så det fanns något gott i allt det onda:)
Vi gick ut starkt och krossade Moliden med 9-0, svajjade lite andra matchen med lyckades ändå vinna med 3-1. Semifinalen slutade 2-0 och supernervösa var vi då då ex. div. 2 laget mariehem väntade i final. 50 nervösa minuter föjldes av 10 ännu mer nervösa, det var dags för straffläggning...
Tidigare under dagen hade jag, extra högt, berättat att förra gången jag slog en straff grinade och var helt hysterisk så att jag skulle vara säker på att tränarna inte skulle välja mig till en eventuell straffläggning, men dom fattade tydligen inte vinken och valde mig ändå, men som 5:e skytt, så mina förhoppningar låg på att de fyra innan skulle avgöra:) Men så blev det inte...

Men sofias kommentar 5 sekunder innan min straff var det som lugnade ner mig,
citat: "Stina, det är som när du kommer" Och efter två kvällar med Hur fan visste du det kunde detta inte tolkas på mer än ett sätt och det var det som tog bort alla fjärilar i min mage och hjälpte mig att sätta den sista straffen.

När jag vände mig om och såg hela laget springa mot mig med en enorm glädje kändes det som jag hade avgjort i en VM-final, så sjukt underbart skönt!!! Lätt en av dom bästa ögonblicken i mitt liv:D

Men den glädjen varade inte längre än en kväll och en natt.. För när jag vaknade imorse, 40 minuter efter väckarklockan ringt och kroppen inte alls ville göra som jag sa åt den var jag inte längre lika glad att jag spelat fotboll hela helgen.. och ännu värre blev det, när jag och Linnea var och tränade idag och fick medlidande blickar av Core-instruktören när vi skulle hoppa fram och tillbaka i 10 sekunder, vi såg nog ut som två helt otränade-nördar som trodde vi kunde nått:) Men skönt va det ändå:)

Nu blir det en slapparkväll framför TV och kanske något smaskigt ätbart i knät:)